mrshabadasher

Jag sitter o kollar på Tyra banks show, ja jag vet, men ibland är det intressant. Som idag t.ex, det handlar om hur barn påverkas av det föräldrar säger till dom samt när föräldrarna grälar med varandra osv. Man får se vissa klipp som gjort som tydligen är rätt vanligt att det förekommer, saker som verbal misshandel, en pappa som säger till sin ena son att han måste brås på sin mamma då han inte får högsta betyg i vissa ämnen, ord som "jag önskar du var mer som din bror" osv.  Jag är faktiskt förvånad hur vanligt det är att man som barn känner sig otillräcklig p.ga av det man får höra från sina föräldrar. Vad är det för sätt liksom?  Föräldrar som både medvetet och omedvetet säger hårda ord till sina barn, allt från utseende till betyg exempelvis.   Visst tar man efter sina föräldrar när man själv växer upp och får egna barn, som en mamma hade lärt sin son att man inte fick gråta om man gjort illa sig och liknande, det slutade i att han verbalt misshandlade sina flickvänner ( verbal misshandel= man säger ord som du är så jävla värdelös, jävla hora osv osv, för er som inte visste..)
   Är det verkligen bara jag som är förvånad hur vanligt det är att detta händer? 

Kanske är det bara jag då som har haft sån tur att aldrig fått uppleva det, mina föräldrar har aldrig sagt något elakt till mig, utan tvärtom, dom har både uppmuntrat mig till att försöka att göra mitt bästa, göra det som känns rätt och alltid stöttat mig i allt jag gjort. Jag har aldrig behövt känna mig rädd för att komma till både mamma o pappa om det har varit något för dom har alltid velat mitt bästa i alla lägen, och det är jag så tacksam för idag. För man tänker aldrig på det just då, men nu kan man verkligen se tillbaka och inse hur jävla bra man har haft det. 
  Vet att när jag växte upp så kunde jag tänka, ganska ofta också, hur tur jag hade som hade just min mamma o pappa som MINA föräldrar, fattar ni? Att min mamma var just min mamma, o pappa var just min pappa, och ingen annans - förutom min brors då.. xD, och jag kände mig alltid så lyckligt lottad i det, för mina föräldrar var bättre än alla andras, fast så tänker nog de flesta om sina föräldrar. Men ändå ^^

 Fan vad nostalgisk jag blev, men hur ofta visar man egentligen hur mycket man uppskattar det ens föräldrar gjort för en? Det går kanske inte att visa hur tacksam man är, så man får väl bara hoppas att dom vet om det. Om dom inte gör det så lär dom ju veta det nu när dom läser det här^^.
  För alla har inte föräldrar som alltid står bakom en och alltid vill ens bästa, och jag hoppas att jag kan vara en lika bra föräldrer och förebild för mitt barn som mina föräldrar har varit för mig.